
Freja, som då bara var 11 år gammal, hade alltid haft en nära relation till sin far. De gjorde allt tillsammans, och trots att modern ibland sade nej till Freja, var Philip alltid där för att säga ja. Under de följande veckorna vårdade Freja tillsammans med sin mamma den sjukdomsdrabbade mannen, tills han slutligen förlorade kampen mot cancern.
Trots sin bortgång lämnade Philip en dyrbar gåva till sin dotter: nio kort, åtta avsedda för hennes kommande födelsedagar och ett sista kort för hennes bröllopsdag. Dessa kort symboliserade hans närvaro och kärlek, även i hans frånvaro.
År 2016 träffade Freja sin blivande make Michael, och efter fem år av kärlek friade han till henne. Trots den glädjefyllda tiden inför sitt bröllop kände Freja också smärtan av att hennes far inte längre var vid hennes sida. Men hon visste redan från början att hon ville hedra hans minne under ceremonin.
Förutom de speciella korten gav Philip också sin dotter ett diamanthalsband, så att hon kunde bära något "gammalt" på sin bröllopsdag enligt traditionen. Bröllopslokalen smyckades med inspiration från hans favoritresmål, ön Antigua, och bilder på honom hängdes upp för att hedra hans minne. Istället för traditionella bröllopspresenter bad Freja sina gäster att donera till ett lokalt cancercenter, vilket var en rörande hyllning till hennes fars minne och en symbol för hennes önskan att hjälpa andra i kampen mot cancer.
Under deras bröllopsfirande fick pappa Philipp mest uppmärksamhet när hans brev lästes högt.
”Jag önskar att jag kunde stå bredvid dig, världens stoltaste pappa, för att följa med dig i gången, till mannen du älskar och till nästa kapitel i ditt liv”, skrev canceröverlevaren för 20 år sedan. ”Idag är din dag, njut av allt med den. Skratta och gråt. Var glad och självsäker.”
I sitt brev ber han också sin dotter att aldrig ändra sig. ”Med ditt sinne för humor, intelligens, förståelse och omtänksamma natur har du gett mig några av de stoltaste ögonblicken i mitt liv.”
”Jag älskar dig för alltid, pappa”, avslutar Philipp sitt gripande meddelande.
Tack vare brevet kunde bruden känna sig lite närmare sin bortgångne far. ”Det var ett så sorgligt ögonblick – men så viktigt för mig att kortet lästes upp.”
”Till och med bara titta på hans handstil på det kortet kändes det verkligen som att han var där, och det var så vackert.”